Charles Robert Leslie
1794 - 1859
was born in London on 19 October 1794. His parents were American, and when he was five years of age he returned with them to their native country. They settled in Philadelphia, where their son was educated and afterwards apprenticed to a bookseller. He was, however, mainly interested in painting and the drama, and when George Frederick Cooke visited the city he executed a portrait of the actor from recollection of him on the stage, which was considered a work of such promise that a fund was raised to enable the young artist to study in Europe. He left for London in 1811, bearing introductions which procured for him the friendship of West, Beechey, Allston, Coleridge and Washington Irving, and was admitted as a student of the Royal Academy, where he carried off two silver medals. At first, influenced by West and Fuseli, he essayed high art, and his earliest important subject depicted Saul and the Witch of Endor; but he soon discovered his true aptitude and became a painter of cabinet-pictures, dealing, not like those of David Wilkie, with the contemporary life that surrounded him, but with scenes from the great masters of fiction, from Shakespeare and Cervantes, Addison and Moli??re, Swift, Sterne, Fielding and Smollett. Of individual paintings we may specify Sir Roger de Coverley going to Church (1819); May-day in the Time of Queen Elizabeth (1821); Sancho Panza and the Duchess (1824); Uncle Toby and the Widow Wadman (1831); La Malade Imaginaire, act iii. sc. 6 (1843); and the Dukes Chaplain Enraged leaving the Table, from Don Quixote (1849). Many of his more important subjects exist in varying replicas. He possessed a sympathetic imagination, which enabled him to enter freely into the spirit of the author whom he illustrated, a delicate perception for female beauty, an unfailing eye for character and its outward manifestation in face and figure, and a genial and sunny sense of humour, guided by an instinctive refinement which prevented it from overstepping the bounds of good taste. In 1821 Leslie was elected A.R.A., and five years later full academician. In 1833 he left for America to become teacher of drawing in the military academy at West Point, but the post proved an irksome one, and in some six months he returned to England. Related Paintings of Charles Robert Leslie :. | Pfeiferauchender Bauer vor der Huttentur | A family in an interior | Madonna of the Orange Tree | The Baptism of Christ | Fran Ramlosa med Halsingborg i bakgrunden | Related Artists: Edward Knowles (born 1868 in Waberthwaite e died 29 June 1945 in Skiptone) was a rugby union footballer of the 1890s who at representative level played for England, and at club level for Millom,playing in the Forwards, e.g. Front row, Lock, or Back row. Prior to the 1899/1900 season, Millom was a rugby union club.
Master of HoogstraetenFlemish Northern Renaissance Painter, active ca.1490-1530 j. h. scheffelWismar 1690 - Västerås 1786
J.H. Scheffel kom från en borgasläkt i Wismar, en nordtysk stad som på 1600-talets införlivats med Sverige. Om Scheffels läroår vet man ingenting utöver uppgiften i en gammal biografi att han studerade till målare i Berlin, Paris och Brabant.
Scheffel dök upp i Stockholm år 1723. Uppenbarligen samarbetade han först med David von Krafft. Efter dennes död 1724 grundade Scheffel, då redan fullärd porträttör, sin egen atelj??. Ett av de första uppdragen, porträttet av borgmästare Bergstedts unga dotter, ledde till ett lyckligt och av en riklig hemgift åtföljt äktenskap med fröken Bergstedt.
Scheffel samlade redan tidigt kring sig en trogen kundkrets bland adeln och det förmögna borgarskapet. Han behöll sin framgångsrika position från 1720-talet till 1760-talet. Någon ledande hovmålare eller mest gynnad societetsmålare i Stockholm var Scheffel aldrig. Hans stadiga popularitet som pålitlig och kompetent porträttmålare rubbades emellertid inte av modets växlingar, ty han hade förmågan att smidigt följa de nya strömningarna utan att pruta på sin karga och förnuftiga konstnärliga egenart. Scheffels porträtt visar sällan prov på pretentiösa barockgester eller affekterad romantisk tillgjordhet. Hans personåtergivning var utfunderad och konstaterande. I hans digra produktion ingår stela rutinarbeten, men i bästa fall är hans målningar karaktärsstudier som bygger på en stark vision. Hans målningsteknik var kompetent men anspråkslös: i helheten fäster man uppmärksamhet vid mänskobilden, inte vid utförandet.
När Scheffel i 75-årsåldern som pensionerad drog sig tillbaka för att tillbringa tiden med sin familj var han en rask och förmögen gammal herre. Han uppnådde den för tiden ovanligt höga åldern av 91 år, enligt dottersonen till följd av sitt glada och jämna humör, sina ordentliga levnadsvanor och en till åldern anpassad flit och motion .
|
|
|